Tänkt vad mycket man kan glömma bort genom åren. Ida påminde mig idag om bandet Stone Sour som är heeelt underbart. Första gången jag hörde dom var i 6an och det var min käre vän Victor som visade mig dom. Haha värst vad jag känner mig nostalgisk idag. Jag har inte sett Victor på ett riktigt bra tag nu men vi har alltid haft en slags hatkärlek till varandra, precis som syskon. Ena stunden kunde jag inte tåla den där pojken och andra stunden kunde jag inte vara utan han. Samma sak var det mellan mig och en annan kompis vid namn Anton. Jag och Anton har hängt ihop sen vi låg i våra mammors magar och vi har också haft en slags hatkärlek till varandra. För några dagar sedan skrev Antons mamma en kommentar på min blogg där hon skrev:

"När jag ser bilden på dig när du är liten så kom jag att tänka på när Anton körde på sin motorcykel och du fick äran att sitta på bönpallen där bak :)
Herre gud så söta ni var. Eller när du och Anton snurrade varandra på gungan så ni båda la en pizza framför bron när jag satt och drack kaffe :)"

Haha, våra föräldrar kan inte ha haft det lätt alltså. Jag vettetusan vad det var vi två var ute efter men jag minns att jag och Anton ofta höll på att snurra varandras gungor, vilket är lite lustigt med tanke på hur lätt illamående jag blir. Jag kan inte ens gunga normalt utan att bli illamående.